Klimpfjäll 15/7

Sov bra inatt. Vaknade utanpå sovsäcken 01.30 och gick ut och tinkade. Solen antingen hade knappt gått upp eller knappt gått ner, ingen vet. Lade mig tillrätta med mössa och buff. Vaknade 06.30 och gjorde bestyr. Begav mig och fick vänta på att ICA öppnade klockan nio. Köpte en ny baguette då den gamla var tre dagar gammal samt fylle på med vätska. Malmöiten var inte där.

Hade tre backar att ta mig idag. Två branta och en lång. Tre mil gosig flak mark med träd och sjöar, byar med namn som Kycklingvattnet och Jormvattnet. Knäppt. Hände inte så mycket. Dock är vildmarksvägen en väg där trafiken är som mest intensiv om morgonen. Mellan 9-10 var det nog dubbelt så mycket trafik som efter denna tiden. Alla körde bra. Goda tider.

Allt var egentligen som vanligt fram till stora blåsjön. Då hade jag avverkat första backen med hjälp av ett halvt paket singoalla. Där på deras lilla, lilla ICA köpte jag dryck och mer singoalla ifall nöden skulle uppstå i de kommande två backarna.

Backen efter ICA:t var makastående. Brant stigande med snötäckta fjäll i bakgrunden. Väldigt vackert att se bakåt. Väldigt jobbigt att se framåt. Men det gick och det var väldigt kul. Hade halevind och solen var mer framme än skymd. Men i backarna låg jag runt 6,5-7,3 km/h och då samlades insekterna. Getingar, mygg, knott och broms. Getingarna var fina med de andra försökte hela tiden bita mig. Jag har fick under dagen sex eller sju bett som resulterat i synlig blodutgytelse. Jag tog livet av en som bet mig oväntat med större smärta, de andra försökte jag schasa bort. Bromsarna är stora här i norr.

Backen avklarades och flak mark uppenbarades. Dock började den stiga smått igen. Träden började krympa och snötäckt fjäll kom. Stora berg reste sig i omedelbar närhet och snön låg vid väggrenerna. Det blev kallare och kallare. När träden bytts ut mot buskar fick jag akutsug i magen och höll lunch. Satt som ståthållaren av Valencia högt på vägrenen med snötäckt kalfjäll framför och vägen korsandes min blick. Jag åt baguette och potatissallad och drack juice. Det verkar som att något hände just då under lunchen. Plötsligt började alla vinka på mig. Innan när jag cyklade så hade kanske en av femtio vinkat. Nu vinkade femtio av en på mig. Knappt så jag kunde stoppa skeden i munnen. Nåja, så mycket trafik kanske det inte var men ni fattar grejen. Bilisterna uppskattat alltså mest en cyklist som sitter vid sidan av vägen och utspisar än en cyklist som äger vägen. Kul var det i all fall.

Efter lunch blev det kiss. Kan ni gissa var jag kissa? På snö såklart! Hittade en driva ovanför min matplats och i hast och iver klampade jag med snabba steg dit. Problemet var bara att det var så dränkt i vatten att det stänkte. Såg ut som en idiot när jag kom på det och hastade mig ner igen. Hittade en annan driva och kissade där. Bildbevis finns vid efterfrågan.

Efter min kiss blev det fjällcykling. Alla träd försvann och ersattes av bergstoppar. Istället för gröna löv och björkstammar blev allt brunt. Brunt med inslag av snö. Det var vackert men ofattbart. Cyklade långsamt och njöt väl av medvind och den snöiga kylan. Kom till Sveriges högsta asfalterade väg. 876 möh. Satt där och fikade och tittade kikare. Såg inget liv. Bara bilar etc. Där och då blev det kallt som fan. Satte varma kläderna på mig och cyklade vidare. Kom in äntligen in i Lappland och till Stekenjokk. Vilken besvikelse. Som ett gammalt industriområde i slummen. Brunt och slask överallt. Cyklade vidare. Hade nedför hela vägen till campingen.

Efter Stekenjokk kom en läskig krypande känsla i min kropp. En känsla av olustighet av vad jag sett och känt. En känsla som inte var död utan mest avsaknaden av liv. Jag såg inga däggdjur, inga träd, inga fåglar. De gånger jag inte såg bilar eller människor längst vägen kändes konstigt. Även människorna kändes konstigt i denna miljön iofs. Men avsaknaden av djur och träd gjorde mig matt i själen. Det är svårt att förklara. Antar att det inte är samma sak att uppleva det i bil men på cykel var det ganska påtagligt. Väldigt diffust. Vackert men brunt och sterilt samtidigt som jag visste att liv fanns där utan att jag fick se det. Jag önskar jag fått se ett däggdjur där så jag fått bekräftelse på liv.. Det hade fyllt fjällen med någon sorts ljusfyllt hopp. Alltid har jag alltid kunnat se ett träd. När helst har jag alltid antingen kunnat gå ut på valfri väg och se ett träd. Eller gå ut ur vilket hus Som helst och alltid kunnat se ett träd. Nu kunde jag vända mig helt om och tillbaka utan att se ett endaste träd. Väldigt märklig mörk känsla. Jag vill aldrig känna såhär igen. Jag vill aldrig inte kunna se ett träd när jag är utomhus. Jag vill alltid se en fågel och ett träd i min syn.

Hade 30 km kvar till första alternativet att härbärgera. Klimpfjäll. Köpte lite mat och två folköl på handlarn och tog läger här. Det var inte läge att fortsätta 30 km till nästa ställe. Behövde och behöver smälta den konstiga känslan som infann sig idag. Allt känns konstigt just nu. Förhoppningsvis botar E45:an det imorgon.

Dagens kiss! En första kiss på stackare till kort. Höförgad och trevlig. Andra och sista kiss blev snökissen. Låt oss bara säga att det nu finns citronsnö i fjällen.

Dagens drick. Ca 2 liter vatten. 1 liter diverse.

Dagens siffror:

  • Distans: 119.95 km
  • Totalt rullat: 1522.3 km
  • Maxfart: 61 km/h
  • Tid på rull: 6 timmar 13 min 50 sek
  • Medelfart: 17.8 km/h

Dagens bild:

Klockan 01.30
Fjäll på avstånd
Astrid och jag håller lunch
Prinsessan av Brabantien vilar snö
Äntligen Lappland
Nedfärd och träd
Stridsmulan Astrid fäller en tår över ett industrilandskap